Upplopp. Delar av London står i brand. Hundratals människor från 11 till 46 år har blivit gripna, gripna för vandalisering och stölder. När i stort sätt vanliga människor förstör och stjäl i ren ilska måste man fråga sig; vad beror det på? Jag tror det är ilskan, oplanerad och oorganiserad. Frustration. Känslan av att man vid det ögonblicket inte har något att förlora. Hat mot samhället, hat mot misären och fattigdomen. Frustrationen blir våld och förstörelse. Och tänker man själv tillbaka på det tillfälle i sitt eget liv, då känslan av vanmakt varit som störst, kan man på något underligt vis förstå dem. Något måste bara brinna.
Kajsa Ekis Ekmans beskrivning i DN av grekernas upplopp blir än en gång träffsäkert; “Hur skulle vi känna om allt vi ägde såldes för att betala tillbaka lån vi aldrig sett röken av? Om våra löner halverades och pengarna gick direkt till utländska banker? Och om vi, när vi förberedde oss för att leva på existensminimum, till råga på allt kallades lata och bortskämda? Om man sätter sig in i detta kan man få en aning om hur det känns att vara grek just nu.”
Men hur kan det bli såhär? Hur kan en värld så full av överflöd skapa så stor misär, ilska, hat och frustration? Svaret är förhållandevis enkelt. Vi lever under kapitalismen. Ett ekonomiskt system som delar in oss i ägare och icke-ägare. Där ett fåtal människor äger all produktion och överflöd. Kriser och misär är inbyggt i systemets kärna.
För ett tag sen, genom vår nyvalde förbundsordförande Gabriel Wikström, hittade jag artikeln The return av Karl Marx av Wall Street-ekonomen John Cassidy. Cassidy fick höra av en ekonomvän att Marx hade den mest träffsäkra beskrivningen av det ekonomiska systemet idag. För att stämpla hål på detta påstående samlade Cassidy så många av Marx texter som möjligt, för att sedan anse sig överbevisad. Ja, han påstod till och med att ”ett nobelpris väntar på den ekonom som återupprättar Marx och sätter samman allt till en koherent modell.”
Jag uppmanar härmed alla mina ekonomiska, akademiska och politiska vänner att anta Cassidys utmaning. Diskussionen om kapitalismen och dess kris måste fördjupas och inte stämplas ut som vansinne och elak kommunism. David Harvey, som kan vara den mest framstående marxisten idag, ger en väl utarbetad och pedagogisk introduktion.
