Motion 3 – Profitfri utbildning

Den svenska skolan har under lång tid haft sjunkande resultat. Debatten kring skolan har fokuserat kring betyg, ökade disciplinära befogenheter och begrepp som ”flumskola”. När friskolesystemet har fått starkare fäste i landet, i hopp om att skräddarsy utbildningarna efter elevernas önskemål, tycks trenden ha ökat. Forskningsresultat efter forskningsreslutat visar att ojämlikheten inom skolan ökar år för år och att skolor varierar stort i kvalitet.

Samtidigt som kvaliteten i den svenska skolan sjunker gör privata utförare miljonvinster på skattepengar och riskkapitalbolag flockas kring det svenska skolsystemet. För att plocka ut så mycket vinst som möjligt finns det starka incitament till att hitta möjligheter till besparingar, samtidigt som det läggs onödigt mycket pengar på marknadsföring istället för på verksamhet. Profitintresset får aldrig stå över intresset av en så bra och jämlik kvalité i utbildningen som möjligt.

 

Därför yrkar jag:

att vinsterna i skolan återinvesteras i verksamheten.

att Distriktsårskonferensen tar motionen som sin egen och verkar för den.

att motionen skickas vidare till nästa SSU-kongress.

 

Motion 2 – Det gränslösas skatt

Det gränslösas skatt

Världen sammanflätas allt mer. Gränserna mellan länderna blir allt mer suddiga, socialt såsom ekonomiskt. Globaliseringen följs av stora möjligheter för världsmedborgare att kommunicera med, få information om och förflytta sig över hela världen. Den följs av starkare överstatliga och mellanstatliga institutioner. Inte minst följs den av mer sammanflätade ekonomier och rörligare kapital. Detta innebär dock inte bara möjligheter.

När världens kapital allt mer har globaliserats har de demokratiska institutionerna inte hunnit med. Demokratins inflytande över marknaden har gravt försvagats i takt med att kapitalet har internationaliserats. Ett högre plan av demokratiskt inflytande tillhör en av dagens största utmaningar för de stora socialistiska rörelser, inte minst den svenska. Svårigheterna att utkräva ansvar och resurser från de stora kapitalägarna och de multinationella företagen blir allt större, samtidigt som den finansiella marknaden och spekulation i stort sett får agera fritt. Det är med detta som utgångspunkt som The Party of European Socialists (PES) har framfört ett radikalt krav för en övergripande beskattning i Europa, vilket den svenska socialdemokratin tyvärr inte har anammat.

PES förslag om en Financial Transaction Tax (FTT) är helt i linje med den globala vänsterrörelsens nya utmaning.  Förslaget ska etableras i EU och går ut på att beskatta finansiella transaktioner. Med över 3 000 000 000 000 000 Euro i transaktioner årligen i världen skulle till och med den minsta skatt kunna samla oerhörda summor. En skatt på bara 0,05 %, i stort försumbar för investerarna, skulle 200 biljoner euro kunna samlas årligen bara i Europa. Detta motsvarar ungefär 100 gånger hela den svenska offentliga sektorns förmögenhet efter skuld (staten, ålderspensionssystemet och kommunsektors tillsammans). Denna skatt ska vara riktad mot större transaktioner, vilket således inte skulle drabba den vanlige europeiske medborgaren och bara försumbart för den stora transaktionen. Beskattningen är också utformad så att både sändare och mottagare får betala, hälften var. På så sätt förändras inte heller balansen mellan köpare och säljare.

Med 200 biljoner euro skulle stora projekt kunna finansieras, hundratusentals jobb skapas, budjetunderskott reduceras och framtida kriser förebyggas. Samtidigt undermineras godtycklig spekulation, och spekulanterna får betala för krisernas effekter.

Den unga socialdemokratin måste gå i bräschen för denna typ av reformer. Det ligger i vårt intresse att Sveriges Socialdemokratiska Arbetareparti tar globaliseringens möjligheter och svårigheter på allvar.

Därför yrkar jag:

Att SSU ställer sig bakom The Party of European Socialist’s förslag på skatt på finansiella transaktioner och driver på partiet i samma riktning.

Att Distriktsårskonferensen tar motionen som sin egen och verkar för den.

Att Motionen skickas vidare till nästa SSU-kongress.

 

Majorens skolpolitik

Jag har länge hävdat att Jan Björklunds skolpolitik är helt verklighetsfrånvänd och har ifrågasatt dennes kunskaper om forskning kring skolan. Men ibland funderar man på om vår utbildningsminister faktiskt vet vad experterna säger, bara väljer att göra tvärtom.

En och annan borgerlig ungdomspolitiker brukar påstå att jag förtalar Björklund för att underminera hans förtroende. Jag kan inte säga att jag inte försöker underminera den folkpartistiske partiledaren i dessa frågor. Detta är en skärv av varför så är fallet:

Idag uppdagades det att Björklund sågar en statlig utredning, som säger att elever borde ha rätten att överklaga betyg om de att de blivit felaktigt bedömda. Sveriges elevråds centralorganisation (Seco), Lärarnas Riksförbund (LF), S, Mp, V, Kd och C är allmänt positiva till förslaget, men Björklund tycker sig veta bättre.

Björklund har också uttalat ett förslag om att skolk ska skrivas in i betyget. Detta har fått stark kritik från flera remissinstanser, bl.a barnombudsmannen. Någon elev kanske inte går i skolan för att denna måste ta hand om sin sjuka pappa, eller sin missbrukande mamma. Någon vill inte gå till skolan för att man varje dag får huvudet nedtryckt i toaletten. Men Björkis kan skola och skolk.

Forskare har kritiserat Björklunds förslag om lärarlegitimation. Han har dessutom kört över experters förslag på en ny modern kursplan i geografi och inte minst religion.

Forskare varnar dessutom om det ökade ordningshetsen, som till följd av ny skolpolitik. Pedagogisk expertis menar också att det nya betygssystemet saknar grund i forskning.

Man förväntar sig också att de som sköter utbildningsfrågor klarar av enkel matematik, så att alla kan nå upp till de poäng som krävs för att komma in på en utbildning på högskolan. Men i de nya reglerna diskriminerades de över 26 och invandrare. Antagningsreglerna sågades av den finska regeringen och dessutom utreds av EU. Regeringen ger vika och säger att de ska utreda reglerna, efter de har trätt i kraft.

Björklund har dessutom påstått att lärartätheten ökar, när den minskar.  Ofta menar han också att det är sossarna har skapat att flumskola, när de senaste två lärorplanerna har införts av borgerliga regeringar.

Det är därför inte så konstigt att ju längre sedan man gick i skolan desto mer gillar man majorens skolpolitik.

Expanderad biståndspolitik

Följande är en motion till SSU Upplands distriktårskonferens:

Världen blir allt mindre och länders ekonomier sammanflätas allt mer. Globaliseringen suddar sakta men säkert ut gränser mellan länder och överstatliga och mellanstatliga organisationer växer allt mer i styrka. Trots det finns det en djup ojämlikhet nästlad i vår värld, som påverkar våra liv och våra möjligheter att växa. Världens ekonomiska system grunder sig på denna förkastliga orättvisa och strukturella lösningar måste etableras. Denna ojämlikhet gör sig inte minst gällande över länders gränser, mellan en fattig och en rik värld. För oss socialdemokrater är människan målet – hennes utveckling och frihet, hennes vilja att växa, hennes ansvarskänsla för kommande generationer, hennes solidaritet med andra. Det är alla människors frigörelse politiken syftar till. Därför vill socialdemokrater bekämpa ekonomiska och sociala klyftor, vidga solidariteten och bidra till en värld där fattigdom och maktlöshet hör till det förgångna. Biståndet är ett uttryck och ett redskap för detta.

Men biståndets potential är ännu inte fullbordad. Än idag finns det rika länder, såsom USA och Japan, vilka inte når upp till FN:s mål om ett bistånd på 0,7 % av BNI. Sverige måste ta sitt ansvar i frågan och internationellt trycka på för FN:s mål.

Sverige har tagit en frontposition med sitt mål om 1 % av BNI i bistånd. Tyvärr har biståndsresurser på senare tid använts för att bekosta militära insatser, vilket underminerar biståndets syfte. Hela biståndsbudgeten borde gå till humanitära insatser. Men även en expansion måste göras. Vi måste föra fram den internationella solidariteten som ett viktigare mål än en hundradel av vår egen ekonomi. Biståndet bör successivt öka mot ett mål på 2 % av BNI .

Det behövs också en ny effektivare biståndsmodell. Det finns väldigt få sätt att garantera att bistånden idag går till vad det är avsett till. I värsta fall hamnar det i förtryckares fickor, med helt andra avsikter än att bekämpa fattigdom. I andra fall kan biståndet ha kontraproduktiva effekter, där det rena biståndet håller tillbaka utvecklandet av den egna produktionen. Biståndets huvudsyfte bör alltså vara hjälp till självhjälp. Där viktiga institutioner saknas, såsom sjukvårdsystem, utbildningsväsen och infrastruktur, behövs starka insatser. Ett annat viktigt led i en ny biståndsmodell bör vara satsningar på lokal produktion. Rätten till arbete är universell, och arbetet lägger grunden för allt ekonomiskt värde. Sverige bör ha insatser för att upprätta den kollektiva företagsmodellen bland lokalbefolkningar. På detta sätt läggs makten över arbetet hos de arbetande, samtidigt som produktionen ökar, tillväxten skjuter till och fattigdomen bekämpas av den egna befolkningen.

Fattigdomsbekämpning har en stark relation med demokratiarbete. Socialdemokraterna måste som starkt arbetareparti ta ett steg för den internationella arbetarrörelsen. Ett led i biståndsarbetet bör alltså vara att satsa på att upprätta och utveckla lokala fackföreningar, vilka genom starkare inflytande kan på gräsrotsnivå bekämpa fattigdom och maktlöshet. Utöver dessa delar i modellen måste vi ändå behålla insikten om att biståndsarbetet ser olika ut i olika situationer. Biståndet kan ibland handla om den självhjälp som ovan har beskrivits och ibland direkta insatser där folk svälter eller dör av sjukdom. EU:s bistånd bör också ta efter av denna självhjälpsmodell.

Därför yrkar jag:

• Att Sverige trycker på internationellt för FN:s biståndsmål på 0,7 % av BNI.
• Att Sverige successivt ökar sin biståndsbudget med det långsiktiga målet på 2 % av BNI.
• Att biståndet endast bekostar humanitära och inte militära insatser.
• Att upprättandet och utvecklandet av fungerande samhällsinstitutioner, såsom sjukvårdssystem, utbildningsväsen och infrastruktur blir en grundbult i svenskt bistånd.
• Att upprättandet och utvecklandet av kollektiva företag för hjälp till självhjälp blir ett av det svenska biståndets starka verktyg för demokratisering och fattigdomsbekämpning.
• Att upprättandet och utvecklandet av lokala fackföreningar för hjälp till självhjälp blir ett av det svenska biståndets starka verktyg för demokratisering och fattigdomsbekämpning.
• Att Sverige trycker på EU för att upprätta en liknande självhjälpsmodell.
• Att Distriktsårskonferensen tar motionen som sin egen och verkar för den.
• Att motionen skickas vidare till nästa SSU-kongress.
• Att motionen skickas vidare till nästa partidistrikts-kongress.

Motionär: Erik Spånberg